Sjukt stolt, rent utav pojkaktigt stolt

Sug på det. Fimpen gör mål igen. Efter elva års måltorka i tävlingssammanhang så är jag tillbaka. Kriminella Gitarrer hade lekstuga mot något bonkgäng och spöade dem med 7-0. Jag valde vid vår 3-0 ledning att ta löpningen från min vänsterback position. Benen pulserade lungorna började skrika efter luft. Men till slut kom jag fram till målvakten och la den i nedre högra hörnet. Jag fick här en liten pojkaktig känsla i hela kroppen och ville helst göra en tv-puck hög med mig själv.

Andra målet var bara fint, bräkte dock inte Davids löpning med boll från försvar till till straffområde, där han lägger passet helt osjälviskt till en annan. Så nu funderar jag på att lägga skorna på hyllan och bara njuta av att jag kan fortfarande.